UA-6516940-38 UA-6516940-38

Monthly Archives: mars 2014

Vi bemöter intervjun med Leonid Padun

Jag har tittat igenom Aletheias intervju med Leonid Padun, och kommer att bemöta den här på ett antal punkter.

Låt mig bara inleda med att säga några egna ord. Hela den här situationen är oerhört sorglig. Vid det här laget är det uppenbart för de flesta att det existerar två vitt skilda versioner av vad som skett i brytningen mellan Uppsala och Donetsk, och vad som orsakade den. Det finns inget nöje i att förmedla de saker jag har sett när de står i så rak kontrast mot de versioner som kommer från Leonid Padun, men jag är fullt övertygad om att man har ett ansvar att berätta sanningen när man ser att dess motsats börjar spridas. Tidigare i veckan fick jag en kommentar från en av skribenterna från Aletheia som bland annat löd ”Ni skulle aldrig ha inlett med att offentligt hänga ut Padun på det sätt ni gjorde. Det var lågt, riktigt lågt.” Det vill jag gärna först bemöta med att klargöra att vårt första allmänna uttalande på ulfekman.org i januari 2013 inte hängde ut någon, utan informerade om brytningen och orsakerna till den problem relaterade till ekonomi och livsstil. Vårt uttalande kontrades av Leonids eget uttalande på hans hemsida. I november 2013 publicerar Aletheia en artikel som saxar ur ett brev som Leonid skrivit till församlingarna i ukrainska UCEC, där han menar att Ulf Ekman ville avsätta honom på grund av teologiska meningsskillnader. Denna uppfattning börjar sprida sig, och många människor i Sverige och utomlands vänder sig till oss och frågar om detta verkligen är sant. För att förklara vad som skett publicerar vi ett något längre uttalande i december 2013 som går in på orsakerna något mer, fortfarande utan att gå in på vare sig lön, bokföring eller presentera siffror (vilket vi fortfarande avstår från att göra). En av Aletheias skribenter kommenterade detta med orden ”Tack för er version av saken. Vi får invänta Leonids svar på det ni skriver här. Värdefullt att höra båda parter. ”.

Jag tycker att Aletheia har fullständigt rätt här, det är värdefullt att höra båda parter, och att döma från den respons jag har fått verkar det som att ni som läst denna blogg tycker likadant. Ni verkar vara glada över att vi informerar, och uppskatta tonen vi gör det med.  Jag hoppas att ni förstår att vi inte har för avsikt att hänga ut någon, utan att sakligt möta de punkter som vänds mot oss, och att göra det utan att gå in på detaljer. Flera kommentatorer har nära på begärt att vi ska offentliggöra löner och andra dokument, men även i de fall då det skulle gagna vår sak har jag valt att inte göra det, och jag håller fast vid den principen just av anledningen att man måste sätta gränsen någonstans.

Efter att ha tillbringat många timmar i samtal och framför en mängd olika dokument har det tyvärr blivit uppenbart för mig att det finns två scenarion att välja mellan: antingen talar Ulf Ekman, Christian Åkerhielm, Carl-Gustaf Severin, Jonathan Ekman, Magnus Westergård, Robert Ekh, Mats-Ola Ishoel, två ekonomer från Livets Ord Uppsala, Livets Ords centerledare, elva ukrainska biskopar och representanter för 230 ukrainska församlingar sanning, eller så talar Leonid Padun och ett par till från intervjuerna sanning. Jag skulle gärna vilja lämna dörren öppen för att det kan ha varit missförstånd, men enligt min uppfattning är det för tillspetsat för att det ska vara troligt i många frågor. Må vara att vissa situationer kan ha missförståtts eller vinklats, men på bland annat följande finns det fakta som motbevisar det som sägs i intervjun:

Dokumentet från WOLI:s kongress i Efesus 2012

Leonid säger, vid ungefär 36 minuter in i intervjun, att WOLI ville tvinga styrelsen att skriva under stadgarna för WOLI, trots att det fanns tydlig opposition kring vissa frågor, bland annat av juridisk karaktär. Detta är ett påstående som inte stämmer av flera anledningar. Först och främst skrevs inga stadgar under i Efesus, däremot diskuterades styrelsen förslagen till stadgarna. Han har rätt i att han inte skrev under dem, men det gjorde ingen annan heller. Det fanns inga färdiga stadgar att skriva under vid detta tillfälle. Samtidigt säger han ”Vi var tvungna att acceptera dem”. Däremot, tre månader senare under Ulf Ekmans vårseminarium, hölls ytterligare ett styrelsemöte för WOLI, där ett första utkast röstades igenom av samtliga närvarande, inklusive Leonid. I protokollet från det mötet framkommer endast en opponering, då Leonid opponerar sig mot att avgiften för medlemsskap i WOLI ska baseras på församlingens medlemsantal. Han föreslår en avgift baserad på församlingens budget, förslaget tas upp för omröstning och majoriteten röstar för avgift baserad på medlemsantal. Det var den enda opponeringen under mötet, och den noterades i protokollet.

Jag tycker att det är värt att nämna att Leonid själv är enbart positiv i sina offentliga uttalanden under just denna period. Han skriver mycket positivt om upplevelserna i Efesus på sin blogg där han skriver att ”This trip exceeded all my expectations. Long-standing dreams of many pastors from different countries to join the efforts of all the “Word of Life” Churches became a reality!”. I samma inlägg skriver han också ”It was the key question at the Congress and after joint discussions with the leaders of the centers, pastor Ulf Ekman has proclaimed the formation of the “Word of Life” International Association!”

Detta skrivs två veckor efter det att han enligt egen utsago ska ha tvingats acceptera ett stadgeförslag men vägrat att skriva under. I den bloggpost som publiceras idag hos Aletheia uppges detta också vara en av de egentliga anledningarna till att vi bröt med Donetsk.

Husaffären

Varför affären med Leonids hus från 2007 tas upp i intervjun förstår jag inte. Vi har aldrig velat sprida den som ett argument för vårt agerande. Det var en intern församlingsangelägenhet som vi hjälpte till att reda ut, och det är synd att den också måste vara en del av det som nu dras upp även i Sverige. Det stämmer att representanter från Uppsala, en av Livets Ords ekonomer och en pastor från Moskva skrev under ett dokument som sa att församlingens ekonomi är frikopplad från familjen Paduns privata ekonomi. Det som inte framkommer är bakgrunden till det. Församlingsmedel hade varit inblandade i bygget, vilket orsakat en konflikt som reddes ut genom att Leonid och församlingens styrelse kom överens om att ett avsevärt belopp skulle betalas tillbaka till församlingen, och att det hela skulle läggas till handlingarna. Vår ekonom fanns på plats för att granska affären och ta fram detta dokument, reda ut vilka belopp som skulle återställas och när detta var klart skrevs allt under av samtliga parter. Allt detta står klart och tydligt, inklusive belopp, i dokumentet som skrevs under av Leonid och Julia Padun, fem representanter från styrelsen, samt representanter från Uppsala och Moskva.

 

Detta är allvarliga två punkter där det finns klara fakta, och det är därför jag väljer att ta upp just dem. Särskilt Efesus-dokumentet är viktigt eftersom Leonid själv menar att det var en av huvudanledningarna till varför han skulle avsättas, och det är också viktigt eftersom han menar att WOLI:s stadgar skulle stå i kontrast till nationell lagstiftning. Om det skulle vara fallet är det mycket allvarligt, men att stadgeförslaget röstas igenom av samtliga styrelsemedlemmar inklusive honom själv, tycker jag pekar på motsatsen. Många övriga punkter skulle kunna kommenteras, men där står ord mot ord, och jag tror att vi redogjort för Livets Ords sida av saken så pass gott av ni själva kan läsa och se vår version av det som hänt.

Låt mig återigen säga att jag inte finner något nöje i att skriva dessa inllägg. Om det kommer fler påståenden som vi behöver bemöta med vår sida av saken så måste vi göra det, men jag hoppas innerligen att alla som följt denna rapportering har fått nog av denna tragiska affär, och att alla kan dra sig  tillbaka för att väga argumenten, be för de inblandade och lägga saken i Guds händer. Kanske kan vi alla också avstå från att döma där vi inte kan veta fakta, och förhoppningsvis kan Herren vara så god emot oss att han hjälper oss att förlåta även de som står i skuld till oss, vilka vi än anser de vara.

 

Vad hände egentligen i Donetsk?

Jag publicerar här en text som jag tidigare publicerat på min privata blogg:

Hösten 2012 så reste jag tillsammans med en grupp kollegor från församlingen i Uppsala till Donetsk i Ukraina. Vi hade vid den tidpunkten under två år gett råd och stöd till styrelsen och församlingen genom att sända in vår personal för att ge praktiska tips och för att stödja ledarskapet i församlingen i Donetsk. (mer…)

UCEC:s biskopar uttalar sig

Detta uttalande publicerades den 20 december 2012 av ett antal biskopar i styrelsen för Ukranian Evangelical Christian Church (vi har refererat till dem som ”alliansen”), den sammanslutning av ukrainska församlingar som Leonid Padun sitter som ledare för. Under konflikten med Livets Ord valde dessa biskopar att lämna alliansen, och de publicerade detta öppna brev på http://wolod.org/church/news/286-2012-12-20-06-38-45.html för att förklara skälet till detta beslut.  Vi vill med detta visa att orsakerna till konflikten inte var fabricerade av Livets Ord i Uppsala, utan var reella problem som var kända av många i styrande position i församlingen och alliansen.

-Fredrik

 

Kära bröder och systrar!

Vi hälsar er med kärlek vår Herre Jesus Kristus! Nåd och frid till er från Gud!

Eftersom vi förstår vårt ansvar inför Gud och inför dig, och med tanke på den senaste utvecklingen inom vår organisation, den ukrainska kristna evangeliska kyrkan, anser vi att det är viktigt att ge vår position och informera dig om vår gemensamma beslut och plan för framtiden.

Vi tror att det djupa engagemang som Livets Ord i Sverige visade centret i Donetsk, deras slutsatser och agerande inte var förhastat eller ytligt, utan grundades på solida fakta och motiverades av uppriktig kärlek till pastor Leonid och till alla kyrkor i alliansen i Ukraina.

Under våra många år i tjänst för Herren och hans folk, observerade vi negativa tendenser i hur kyrkan och alliansen leddes, nämligen auktoritetsmissbruk och maktmissbruk av alliansens ledande pastor. Från vår sida har vi vid upprepade tillfällen försökt att hjälpa pastor Leonid Padun att se och att göra de nödvändiga förändringarna. Tragiskt nog var alla våra ansträngningar förgäves och har uppfattats som ett hot mot hans personliga makt, och som ett angrepp på hans auktoritet och position.

Eftersom Ulf Ekman är pastor för alla Livets Ord-centers, vände vi oss till honom för att få hjälp att stärka relationerna och hjälp att klara upp meningskillnaderna. Under senare år har pastorerna i Uppsala och pastor Ulf gjort mycket för att förändra den andliga atmosfären, organisationskulturen och den administrativa strukturen för Livets Ord i Donetsk. De arbetade hårt och strävade efter att uppnå de välbehövliga förändringar i organisationen och den moraliska standarden i kyrkans ledning. Tyvärr mötte de allvarlig opposition, vilket ledde till ytterligare komplikationer.

Slutligen, som den enda möjliga lösningen, föreslogs pastor Leonid ta en tids ledighet från ansvaret som pastor och ledare för alliansen, och låta kyrkan i Sverige och Livets Ords pastorer betjäna kyrkan i Donetsk och alliansen. Pastor Leonid vägrade att ta emot den hjälp som erbjöds honom av hans andliga ledare. Istället gjorde han upprepade gånger ett antal offentliga uttalanden som innehåller falska anklagelser och förödmjukande pastorerna från Livets Ord i Sverige.

Efter bön, och med tanke på situationen, vi har fattat följande beslut: att förbli en del av Livets Ords familj och fortsätta erkänna pastor Ulf Ekman som vår andlige ledare.
Vi ser det som ett privilegium att få fortsätta tjäna folket tillsammans under Livets Ords gemensamma vision:

Utrusta mitt folk mitt trosord,
Visa dem deras andliga vapen,
Lär dem använda dem
Och skicka ut dem i segerrik strid för Herren,
I Jesu Kristi evangelium som predikades i den här världen!

Det är en ära för oss att vara en del av en stor internationell Livets Ords-familj! Med glädje och tacksamhet till Gud fortsätter vi att betjäna Kristi kyrka i Ukraina, för att vi inte ska förlora frukten som vi arbetat för, utan nå större framgång och få vår belöning av Herren!

Medlemmar av UCEC:s (Ukranian Christian Evangelical Church) biskopsråd:

Vladimir Shabanov, UCEC Bishop in the Donetsk region, pastor of Makeyevka church

Alexander Batanov UCEC Bishop in the Crimea and the Zaporozhye region, pastor of Simferopol church

Lobodenko Victor, UCEC Bishop of churches in prisons and adaptation centers, Head of the rehabilitation center in Donetsk

Alexander Danilevsky, UCEC Bishop in the Luhansk region, pastor of the Lugansk church in

Andrew Bakala, Bishop UCEC in the Odessa region, pastor of the church in Odessa

Ivan Poteryakhin, assistant senior bishop UCEC in Cherkasy region, pastor of the church in the city of Cherkassy

Edward Terekhov, senior pastor of churches in the Dnipropetrovsk region, pastor of the church in Pavlograd

Gennady Shihovtsov, pastor of the community in Haifa

Vadim Sidorenko, pastor of the church in Odessa

Victor Rudoy, a member of council of bishops UCEC

Sergei Zaitsev, a member of the council of bishops UHETS

Carl-Gustaf Severin: jag ger mig inte på barn

Denna bloggpost är svår för mig att skriva eftersom det blivit en diskussion kring denna fråga, och den naturligvis är känslig för alla inblandade. Jag vill från början betona det som också Alexej själv säger i Aletheias intervjun med honom: jag är en är en nära och god vän till familjen Padun sedan många år. Vi har umgåtts mycket och jag förrättade också Leonid och Yulias vigsel. Alexej själv känner jag väl, jag älskar honom djupt och har haft många samtal med honom genom åren (vid just det här tillfället var han nästan 19 år). Jag har mycket stor förståelse och respekt för att hela den här processen har varit väldigt jobbig och slitsam för hela familjen Padun, och inte minst för sönerna. Vi älskar ju alla våra fäder och vill försvara och tro på dem. Därför känner jag obehag över det sätt på vilket Aletheia utnyttjar sonen i en intervju. Självklart känner man sympati och kärlek för honom, och det blir mycket svårt att på ett respektfullt sätt bemöta det han säger, utan att ytterligare trampa på hans känslor. Jag är naturligtvis väldig ledsen om jag har sårat denna unge man!

Jag vill ändå betona några saker som kanske kan skänka lite nytt ljus över situationen. I intervjun med Alexej så beskriver han tre olika händelser, det kan vara svårt att uppfatta om man inte lyssnar noggrant.

Den första händelsen är när Alexejs pappa Leonid väcker honom klockan två på natten och de ber tillsammans. I intervjun betonar intervjuledaren detta så starkt att man lätt kan få intrycket av att det var jag som trängde mig på, vid denna tid på natten. Så var det naturligtvis inte och varför Leonid väckte honom på natten har jag ingen aning om.

Den andra händelsen inträffade 1-2 dagar senare, då jag besöker familjen Padun på normal kvällstid. Det som inte kommer fram i intervjun med Alexej att detta sker på Leonid och Yulias inbjudan och begäran – de vill att jag skulle komma och förklara det som händer för sonen, som jag som sagt redan kände väl, och som har frågor. Jag var själv tveksam till att åka eftersom situationen var ansträngd, men valde att ändå göra det för Alexejs skull. I samtalet försökte jag förklara varför vi var i Donetsk, och att vi älskade Leonid och hela familjen, inklusive Alexej. I det samtalet påminde jag Alexej om ett mångårigt löfte som jag givit honom om att få åka med på en missionsresa – detta hade vi pratat om länge och haft pengar undanlagda för. Det gör ont i mig att detta nu framställas som ett mutförsök, när det i själva verket är mitt sätt att säga till Alexej att oavsett vad som händer så bryr vi oss fortfarande om er. Att min inställning till honom inte skulle förändras.

Den tredje händelsen är en vecka senare, när Christian Åkerhielm och jag är tillbaka i Donetsk. Ett möte med alla regionsledare (biskopar) förflyttas då till Paduns hem på Leonids initiativ. Jag förstår verkligen att det måste ha varit oerhört svårt för Alexej att höra alla dessa pastorer diskutera frågor om hans pappa mitt i deras vardagsrum. Alla inblandade var dock eniga om att mötas där eftersom Leonid själv hade bjudit in dem just dit, och jag kan inte annat än beklaga att mötet placerades där.

Lönerna i Donetsk

I följande stycke publicerar vi information som vi normalt inte skulle göra offentlig av hänsyn till de inblandade. Att vi ser oss tvungna att göra det nu beror på att vi måste ge en klar bild av vad som låg bakom beslutet att bryta med Leonid Padun. Flera har menat att teologiska motsättningar låg till grund för splittringen, vilket är direkt felaktigt. Andra har trott att vi agerade helt utan grund. Här nedan visar vi en av anledningarna till att vi reagerade och bröt med arbetet i Donetsk. -Fredrik

I vårt arbete med att hjälpa församlingen i Donetsk upptäckte vi en väldigt problematisk inställning till löner.

Vi såg snart att den största delen av lönerna betalades ut ”svart”. Vår policy i Word of Life International är naturligtvis att vi inte kan försvara skattefusk. Lönerna för vanliga församlingsanställda var också väldigt låga, många gånger lägre än vad man egentligen behövde för att leva i Ukraina.

När vi motsatte oss skattefusk blev ledningens lösning att börja dra skatt på de församlingsanställdas låga löner. Vår lösning hade självklart varit att man började betala skatt ovanpå nettolönen, inte att sänka den. Denna metod hade andra kyrkor vi varit i kontakt med använt när bokföringen skulle fås i ordning.

Både vid våra centerledarträffar både 2011 och 2012 där Leonid deltog tog vi upp temat kring löner och personalvård. Vi visade på att människor måste få skäliga löner, och att lönespridningen inte fick bli för stor. Vidare diskuterades vikten av att pastorns privata ekonomi måste ha en tydlig rågång mot församlingens ekonomi. Vi diskuterade också vikten av att leva transparent mot myndigheterna. Detta är viktigt i Ukraina, eftersom arbetsgivare ansvarar för alla skatter.

Trots detta upptäckte vi under 2012 till vår förskräckelse att lönespridningen i Livets Ord Donetsk var orättfärdigt stor och hade ökat. Efter att ha undersökt saken närmare insåg vi att Leonid Padun hade en lön på 30-40 gånger mer än en sekreterare i församlingen. Förutom en mycket stor nettolön så hade han ett av församlingen betalt gymkort för hela familjen Padun på ett av de finare gymen i Dontesk, två betalda semesterresor per år på församlingens bekostnad samt bil. Med denna lön och förmåner hade han den i särklass högsta lönen någon pastor inom Livets Ords nätverk någonsin har haft, både i fd Sovjet, i väst och i Sverige. Dessutom visade det sig att trots att man nu lät alla de lågavlönade medarbetarna i församlingen betala skatt på sina låga löner, så betalades pastorslönen till stor del ut svart.

De människor som kände till allt detta var ganska få, eftersom Leonid tog ut lönen från tre olika organisationer – församlingen, bibelinstitutet och unionen.

Vi adresserade detta tydligt i vår diskussion med Leonid, som inte ville gå med på att han hade en hög lön, och ansåg sig ha rätt till dessa semesterar eftersom han varit sjuk.

Leonid har också hävdat att vi har höjt hans lön, och detta med avsikt att få belägg för att störta honom. Detta är en fabricerad anklagelse.

Dessa ekonomiska osundheter blev ett av skälen till att vi inte kunde fortsätta att betrakta Leonid som en av Livets Ords centerledare. Detta är mycket tråkigt eftersom vi känt honom länge, och vet att han under lång tid levde under enkla förhållanden i respekt för församlingen, men nu ville han inte längre lyssna när vi uppmanade honom att inte utnyttja sin församling för en orättfärdig ekonomi.

Livets Ord kom för att rädda, inte splittra

Rent felaktigt förekommer påståenden om att Livets Ords delegation i november 2012 kom till Donetsk för att avsätta Leonid Padun och ta över församlingen och alliansen, UKEK (Ukrainska Kristna Evangeliska Kyrkor), i vilken Ukrainas Livets Ord-församlingar var med i. Till att börja med har Livets Ord inget intresse i att ta över en församling. Vår missionsideologi är att hjälpa, inspirera, utbilda och handleda inhemska pastorer och ledare till att starta och leda församlingar. I de fall där församlingar startas av svenska missionärer är målet att resa upp ett inhemskt ledarskap till vilka ansvaret kan lämnas över när tiden är mogen för det. Vi står sedan i en stödjande relation till dessa.

En delegation med representanter från Livets Ord Uppsala och Moskva reste till Donetsk i november 2012 efter vädjanden om hjälp därifrån. Detta skedde efter att Leonid avsatt den egna styrelsen efter en allt skarpare konflikt framför allt gällande hans löner och ledarstil. Vädjanden kom brevledes från styrelsen och faktiskt också från pastor Leonid Padun själv. Man ska också hålla i minnet att alla dessa var våra vänner sedan många år tillbaka och vi var bestörta över denna tragiska utveckling och tog den på största allvar. Det gällde församlingsmedlemmars väl, både i Donetsk och ute i församlingarna i landet.

Problemen och konflikterna visade sig vara dock så allvarliga att den enda lösning vi kunde se var att både Leonid och styrelsen skulle ta timeout, eftersom det var ett totalt dödläge. Timeouten skulle kunna ge tillfälle att i ett lugnt läge komma till rätta med problemen. Livets Ord Uppsala i samarbete med andra Livets Ord-center skulle hjälpas åt att ta hand om arbetet under denna period.

Styrelsen accepterade, Leonid vägrade. Eftersom Leonid vägrade att kännas vid missförhållandena och ingen lösning kunde finnas, förklarade vi att Donetsk därmed inte längre kan fortsätta vara ett Livets Ord-center. Det var ohållbart att Donetsk skulle kunna representera Livets Ord utan att tag i de missförhållanden som fanns. Vi förklarade för anställda och församlingsmedlemmar varför det nära samarbetet nu avslutades.

Veckan därpå reste jag och Carl-Gustaf Severin till Donetsk igen för att även ge information till UKEKs biskopar. Dessa var ju sedan lång tid en del av Livets Ord och har en mångårig relation till oss och våra predikanter och hade också rätt att få information. Det mötet skedde i Leonid Paduns hem. När vi informerat biskoparna om bakgrunden till vårt beslut att avsluta samarbetet med Leonid Padun, lämnade vi efter att ha bett tillsammans saken i deras händer och reste sedan hem.

När det gäller församlingarna i Ukraina så bör det stå klart att alla dessa inte är startade utifrån Donetsk. En del av dem har efter en tid anslutit sig till den av Leonid ledda UKEK. Mellan 400-500 ukrainare har genomgått Livets Ords pastorskurser som hållits i Moskva, Kiev och Donetsk och står sedan länge i relation till oss och identifierar sig som Livets Ord-församlingar. I spåren av ledarskapskrisen i Donetsk valde en stor del av dessa att rösta med fötterna och lämna UKEK. De hänvisade till Leonids ledarstil och hans agerande efter brytningen med Uppsala och uttrycker en stark önskan om att stå kvar i relationen till Livets Ord.

Att Livets Ord medvetet försökt splittra församlingen i Donetsk är också helt felaktigt. Många församlingsmedlemmar hade tappat förtroendet för ledningen och lämnade tillika med en del pastorer. Jag blev efter en tid uppringd av de pastorer som fortfarande var kvar hos Leonid. De frågade vad de skulle göra, då en del av medlemmarna hade lämnat församlingen medan andra var kvar. Mitt svar var ”Ta hand om fåren, både de som lämnat och de som är kvar”. Inget råd för pastorerna om vare sig att stanna eller lämna gavs och heller inte att starta ny församling. Vi tog inte någon parts sida, vi hade lämnat saken i deras händer. En ny församling startades ca ett halvår senare efter att en tid haft gudstjänster. I detta var vi inte pådrivande. Däremot uttryckte den nya församlingen en stark önskan att stå i relation till Livets Ord vilket de idag gör.

Detta har naturligtvis varit en tragisk händelse. Idag kan vi däremot glädjas över den gemenskap vi står i med Livets Ord församlingar utöver Ukraina. Vi har regelbundna pastorssamlingar, predikar på konferenser, i församlingar och samarbetar på olika sätt och ser positivt på framtiden.