UA-6516940-38 UA-6516940-38

Uppdrag Granskning

Varför skriver vi?

Hej!

Många har vid det här laget hört att någonting hänt kring Livets Ords arbete i Ukraina. För vissa har det stannat vid rykten medan andra har ägnat mycket tid och möda åt att försöka kartlägga händelserna. Den korta versionen är att vi sedan 2013 har varit tvungna att avbryta vårt samarbete med vårt center i Donetsk, också tidigare känt som Word of Life Ukraina, som letts av pastor Leonid Padun.

Vi har själva varit återhållsamma i vår kommunikation kring händelserna. Inte för att vi har något att dölja utan för att det finns många känsliga delar i detta. En församling är inte en okroppslig organisation utan består av människor – i det här fallet människor vi haft en 25-årig relation med och älskar mycket. Det sista vi velat göra är att hänga ut någon enbart för att rättfärdiga vårt eget agerande, därför valde vi att inte gå ut med information förrän processen var över, och då endast i sin korthet. Detta har lämnat rum för spekulationer och tyvärr också en del förvirring kring vad som hänt. Särskilt under den senaste tiden då en del material som publicerats på bloggen Aletheia har spritts i sociala medier, har det blivit angeläget att presentera fler fakta för att undvika missförstånd och ensidigt viklad rapportering. Därför sjösätter vi denna tillfälliga blogg för att förklara händelseförloppet för den som är intresserad, svara på eventuella frågor och försöka reda ut missuppfattningar.

Många, inte minst de som skriver och kommenterar på Aletheia, har efterlyst just detta. Vi hoppas därför att bloggen och det vi publicerar under de närmaste veckorna ska ses som ett välkommet initiativ, och framför allt att diskussionsklimatet här ska hålla en god och respektfull samtalston och vara konstruktivt. Den linje vi alltid försöker hålla är att inte hänga ut eller smutskasta någon, och det gäller i detta fall såväl Donetskförsamlingen och dess ledningen som åsiktsbildare i frågan. Den policyn kommer alldeles säkert att göra att vi inte kan svara på allt, och vi ber er respektera det då detta händer. Vi kommer däremot att göra vårt bästa för att svara så gott vi kan.

Jag som är Livets Ords webbredaktör kommer att sätta av mycket tid till detta tillsammans med flera av de som under många år arbetat med Word of Life Donetsk, och målsättningen är att presentera en så klar bild som möjligt av vad som hänt. Jag hoppas att ni kommer att uppskatta och välkomna det initiativet.

/Fredrik

Vad hände egentligen i Donetsk?

Jag publicerar här en text som jag tidigare publicerat på min privata blogg:

Hösten 2012 så reste jag tillsammans med en grupp kollegor från församlingen i Uppsala till Donetsk i Ukraina. Vi hade vid den tidpunkten under två år gett råd och stöd till styrelsen och församlingen genom att sända in vår personal för att ge praktiska tips och för att stödja ledarskapet i församlingen i Donetsk. (mer…)

Vi bemöter intervjun med Leonid Padun

Jag har tittat igenom Aletheias intervju med Leonid Padun, och kommer att bemöta den här på ett antal punkter.

Låt mig bara inleda med att säga några egna ord. Hela den här situationen är oerhört sorglig. Vid det här laget är det uppenbart för de flesta att det existerar två vitt skilda versioner av vad som skett i brytningen mellan Uppsala och Donetsk, och vad som orsakade den. Det finns inget nöje i att förmedla de saker jag har sett när de står i så rak kontrast mot de versioner som kommer från Leonid Padun, men jag är fullt övertygad om att man har ett ansvar att berätta sanningen när man ser att dess motsats börjar spridas. Tidigare i veckan fick jag en kommentar från en av skribenterna från Aletheia som bland annat löd ”Ni skulle aldrig ha inlett med att offentligt hänga ut Padun på det sätt ni gjorde. Det var lågt, riktigt lågt.” Det vill jag gärna först bemöta med att klargöra att vårt första allmänna uttalande på ulfekman.org i januari 2013 inte hängde ut någon, utan informerade om brytningen och orsakerna till den problem relaterade till ekonomi och livsstil. Vårt uttalande kontrades av Leonids eget uttalande på hans hemsida. I november 2013 publicerar Aletheia en artikel som saxar ur ett brev som Leonid skrivit till församlingarna i ukrainska UCEC, där han menar att Ulf Ekman ville avsätta honom på grund av teologiska meningsskillnader. Denna uppfattning börjar sprida sig, och många människor i Sverige och utomlands vänder sig till oss och frågar om detta verkligen är sant. För att förklara vad som skett publicerar vi ett något längre uttalande i december 2013 som går in på orsakerna något mer, fortfarande utan att gå in på vare sig lön, bokföring eller presentera siffror (vilket vi fortfarande avstår från att göra). En av Aletheias skribenter kommenterade detta med orden ”Tack för er version av saken. Vi får invänta Leonids svar på det ni skriver här. Värdefullt att höra båda parter. ”.

Jag tycker att Aletheia har fullständigt rätt här, det är värdefullt att höra båda parter, och att döma från den respons jag har fått verkar det som att ni som läst denna blogg tycker likadant. Ni verkar vara glada över att vi informerar, och uppskatta tonen vi gör det med.  Jag hoppas att ni förstår att vi inte har för avsikt att hänga ut någon, utan att sakligt möta de punkter som vänds mot oss, och att göra det utan att gå in på detaljer. Flera kommentatorer har nära på begärt att vi ska offentliggöra löner och andra dokument, men även i de fall då det skulle gagna vår sak har jag valt att inte göra det, och jag håller fast vid den principen just av anledningen att man måste sätta gränsen någonstans.

Efter att ha tillbringat många timmar i samtal och framför en mängd olika dokument har det tyvärr blivit uppenbart för mig att det finns två scenarion att välja mellan: antingen talar Ulf Ekman, Christian Åkerhielm, Carl-Gustaf Severin, Jonathan Ekman, Magnus Westergård, Robert Ekh, Mats-Ola Ishoel, två ekonomer från Livets Ord Uppsala, Livets Ords centerledare, elva ukrainska biskopar och representanter för 230 ukrainska församlingar sanning, eller så talar Leonid Padun och ett par till från intervjuerna sanning. Jag skulle gärna vilja lämna dörren öppen för att det kan ha varit missförstånd, men enligt min uppfattning är det för tillspetsat för att det ska vara troligt i många frågor. Må vara att vissa situationer kan ha missförståtts eller vinklats, men på bland annat följande finns det fakta som motbevisar det som sägs i intervjun:

Dokumentet från WOLI:s kongress i Efesus 2012

Leonid säger, vid ungefär 36 minuter in i intervjun, att WOLI ville tvinga styrelsen att skriva under stadgarna för WOLI, trots att det fanns tydlig opposition kring vissa frågor, bland annat av juridisk karaktär. Detta är ett påstående som inte stämmer av flera anledningar. Först och främst skrevs inga stadgar under i Efesus, däremot diskuterades styrelsen förslagen till stadgarna. Han har rätt i att han inte skrev under dem, men det gjorde ingen annan heller. Det fanns inga färdiga stadgar att skriva under vid detta tillfälle. Samtidigt säger han ”Vi var tvungna att acceptera dem”. Däremot, tre månader senare under Ulf Ekmans vårseminarium, hölls ytterligare ett styrelsemöte för WOLI, där ett första utkast röstades igenom av samtliga närvarande, inklusive Leonid. I protokollet från det mötet framkommer endast en opponering, då Leonid opponerar sig mot att avgiften för medlemsskap i WOLI ska baseras på församlingens medlemsantal. Han föreslår en avgift baserad på församlingens budget, förslaget tas upp för omröstning och majoriteten röstar för avgift baserad på medlemsantal. Det var den enda opponeringen under mötet, och den noterades i protokollet.

Jag tycker att det är värt att nämna att Leonid själv är enbart positiv i sina offentliga uttalanden under just denna period. Han skriver mycket positivt om upplevelserna i Efesus på sin blogg där han skriver att ”This trip exceeded all my expectations. Long-standing dreams of many pastors from different countries to join the efforts of all the “Word of Life” Churches became a reality!”. I samma inlägg skriver han också ”It was the key question at the Congress and after joint discussions with the leaders of the centers, pastor Ulf Ekman has proclaimed the formation of the “Word of Life” International Association!”

Detta skrivs två veckor efter det att han enligt egen utsago ska ha tvingats acceptera ett stadgeförslag men vägrat att skriva under. I den bloggpost som publiceras idag hos Aletheia uppges detta också vara en av de egentliga anledningarna till att vi bröt med Donetsk.

Husaffären

Varför affären med Leonids hus från 2007 tas upp i intervjun förstår jag inte. Vi har aldrig velat sprida den som ett argument för vårt agerande. Det var en intern församlingsangelägenhet som vi hjälpte till att reda ut, och det är synd att den också måste vara en del av det som nu dras upp även i Sverige. Det stämmer att representanter från Uppsala, en av Livets Ords ekonomer och en pastor från Moskva skrev under ett dokument som sa att församlingens ekonomi är frikopplad från familjen Paduns privata ekonomi. Det som inte framkommer är bakgrunden till det. Församlingsmedel hade varit inblandade i bygget, vilket orsakat en konflikt som reddes ut genom att Leonid och församlingens styrelse kom överens om att ett avsevärt belopp skulle betalas tillbaka till församlingen, och att det hela skulle läggas till handlingarna. Vår ekonom fanns på plats för att granska affären och ta fram detta dokument, reda ut vilka belopp som skulle återställas och när detta var klart skrevs allt under av samtliga parter. Allt detta står klart och tydligt, inklusive belopp, i dokumentet som skrevs under av Leonid och Julia Padun, fem representanter från styrelsen, samt representanter från Uppsala och Moskva.

 

Detta är allvarliga två punkter där det finns klara fakta, och det är därför jag väljer att ta upp just dem. Särskilt Efesus-dokumentet är viktigt eftersom Leonid själv menar att det var en av huvudanledningarna till varför han skulle avsättas, och det är också viktigt eftersom han menar att WOLI:s stadgar skulle stå i kontrast till nationell lagstiftning. Om det skulle vara fallet är det mycket allvarligt, men att stadgeförslaget röstas igenom av samtliga styrelsemedlemmar inklusive honom själv, tycker jag pekar på motsatsen. Många övriga punkter skulle kunna kommenteras, men där står ord mot ord, och jag tror att vi redogjort för Livets Ords sida av saken så pass gott av ni själva kan läsa och se vår version av det som hänt.

Låt mig återigen säga att jag inte finner något nöje i att skriva dessa inllägg. Om det kommer fler påståenden som vi behöver bemöta med vår sida av saken så måste vi göra det, men jag hoppas innerligen att alla som följt denna rapportering har fått nog av denna tragiska affär, och att alla kan dra sig  tillbaka för att väga argumenten, be för de inblandade och lägga saken i Guds händer. Kanske kan vi alla också avstå från att döma där vi inte kan veta fakta, och förhoppningsvis kan Herren vara så god emot oss att han hjälper oss att förlåta även de som står i skuld till oss, vilka vi än anser de vara.

 

UCEC:s biskopar uttalar sig

Detta uttalande publicerades den 20 december 2012 av ett antal biskopar i styrelsen för Ukranian Evangelical Christian Church (vi har refererat till dem som ”alliansen”), den sammanslutning av ukrainska församlingar som Leonid Padun sitter som ledare för. Under konflikten med Livets Ord valde dessa biskopar att lämna alliansen, och de publicerade detta öppna brev på http://wolod.org/church/news/286-2012-12-20-06-38-45.html för att förklara skälet till detta beslut.  Vi vill med detta visa att orsakerna till konflikten inte var fabricerade av Livets Ord i Uppsala, utan var reella problem som var kända av många i styrande position i församlingen och alliansen.

-Fredrik

 

Kära bröder och systrar!

Vi hälsar er med kärlek vår Herre Jesus Kristus! Nåd och frid till er från Gud!

Eftersom vi förstår vårt ansvar inför Gud och inför dig, och med tanke på den senaste utvecklingen inom vår organisation, den ukrainska kristna evangeliska kyrkan, anser vi att det är viktigt att ge vår position och informera dig om vår gemensamma beslut och plan för framtiden.

Vi tror att det djupa engagemang som Livets Ord i Sverige visade centret i Donetsk, deras slutsatser och agerande inte var förhastat eller ytligt, utan grundades på solida fakta och motiverades av uppriktig kärlek till pastor Leonid och till alla kyrkor i alliansen i Ukraina.

Under våra många år i tjänst för Herren och hans folk, observerade vi negativa tendenser i hur kyrkan och alliansen leddes, nämligen auktoritetsmissbruk och maktmissbruk av alliansens ledande pastor. Från vår sida har vi vid upprepade tillfällen försökt att hjälpa pastor Leonid Padun att se och att göra de nödvändiga förändringarna. Tragiskt nog var alla våra ansträngningar förgäves och har uppfattats som ett hot mot hans personliga makt, och som ett angrepp på hans auktoritet och position.

Eftersom Ulf Ekman är pastor för alla Livets Ord-centers, vände vi oss till honom för att få hjälp att stärka relationerna och hjälp att klara upp meningskillnaderna. Under senare år har pastorerna i Uppsala och pastor Ulf gjort mycket för att förändra den andliga atmosfären, organisationskulturen och den administrativa strukturen för Livets Ord i Donetsk. De arbetade hårt och strävade efter att uppnå de välbehövliga förändringar i organisationen och den moraliska standarden i kyrkans ledning. Tyvärr mötte de allvarlig opposition, vilket ledde till ytterligare komplikationer.

Slutligen, som den enda möjliga lösningen, föreslogs pastor Leonid ta en tids ledighet från ansvaret som pastor och ledare för alliansen, och låta kyrkan i Sverige och Livets Ords pastorer betjäna kyrkan i Donetsk och alliansen. Pastor Leonid vägrade att ta emot den hjälp som erbjöds honom av hans andliga ledare. Istället gjorde han upprepade gånger ett antal offentliga uttalanden som innehåller falska anklagelser och förödmjukande pastorerna från Livets Ord i Sverige.

Efter bön, och med tanke på situationen, vi har fattat följande beslut: att förbli en del av Livets Ords familj och fortsätta erkänna pastor Ulf Ekman som vår andlige ledare.
Vi ser det som ett privilegium att få fortsätta tjäna folket tillsammans under Livets Ords gemensamma vision:

Utrusta mitt folk mitt trosord,
Visa dem deras andliga vapen,
Lär dem använda dem
Och skicka ut dem i segerrik strid för Herren,
I Jesu Kristi evangelium som predikades i den här världen!

Det är en ära för oss att vara en del av en stor internationell Livets Ords-familj! Med glädje och tacksamhet till Gud fortsätter vi att betjäna Kristi kyrka i Ukraina, för att vi inte ska förlora frukten som vi arbetat för, utan nå större framgång och få vår belöning av Herren!

Medlemmar av UCEC:s (Ukranian Christian Evangelical Church) biskopsråd:

Vladimir Shabanov, UCEC Bishop in the Donetsk region, pastor of Makeyevka church

Alexander Batanov UCEC Bishop in the Crimea and the Zaporozhye region, pastor of Simferopol church

Lobodenko Victor, UCEC Bishop of churches in prisons and adaptation centers, Head of the rehabilitation center in Donetsk

Alexander Danilevsky, UCEC Bishop in the Luhansk region, pastor of the Lugansk church in

Andrew Bakala, Bishop UCEC in the Odessa region, pastor of the church in Odessa

Ivan Poteryakhin, assistant senior bishop UCEC in Cherkasy region, pastor of the church in the city of Cherkassy

Edward Terekhov, senior pastor of churches in the Dnipropetrovsk region, pastor of the church in Pavlograd

Gennady Shihovtsov, pastor of the community in Haifa

Vadim Sidorenko, pastor of the church in Odessa

Victor Rudoy, a member of council of bishops UCEC

Sergei Zaitsev, a member of the council of bishops UHETS

Carl-Gustaf Severin: jag ger mig inte på barn

Denna bloggpost är svår för mig att skriva eftersom det blivit en diskussion kring denna fråga, och den naturligvis är känslig för alla inblandade. Jag vill från början betona det som också Alexej själv säger i Aletheias intervjun med honom: jag är en är en nära och god vän till familjen Padun sedan många år. Vi har umgåtts mycket och jag förrättade också Leonid och Yulias vigsel. Alexej själv känner jag väl, jag älskar honom djupt och har haft många samtal med honom genom åren (vid just det här tillfället var han nästan 19 år). Jag har mycket stor förståelse och respekt för att hela den här processen har varit väldigt jobbig och slitsam för hela familjen Padun, och inte minst för sönerna. Vi älskar ju alla våra fäder och vill försvara och tro på dem. Därför känner jag obehag över det sätt på vilket Aletheia utnyttjar sonen i en intervju. Självklart känner man sympati och kärlek för honom, och det blir mycket svårt att på ett respektfullt sätt bemöta det han säger, utan att ytterligare trampa på hans känslor. Jag är naturligtvis väldig ledsen om jag har sårat denna unge man!

Jag vill ändå betona några saker som kanske kan skänka lite nytt ljus över situationen. I intervjun med Alexej så beskriver han tre olika händelser, det kan vara svårt att uppfatta om man inte lyssnar noggrant.

Den första händelsen är när Alexejs pappa Leonid väcker honom klockan två på natten och de ber tillsammans. I intervjun betonar intervjuledaren detta så starkt att man lätt kan få intrycket av att det var jag som trängde mig på, vid denna tid på natten. Så var det naturligtvis inte och varför Leonid väckte honom på natten har jag ingen aning om.

Den andra händelsen inträffade 1-2 dagar senare, då jag besöker familjen Padun på normal kvällstid. Det som inte kommer fram i intervjun med Alexej att detta sker på Leonid och Yulias inbjudan och begäran – de vill att jag skulle komma och förklara det som händer för sonen, som jag som sagt redan kände väl, och som har frågor. Jag var själv tveksam till att åka eftersom situationen var ansträngd, men valde att ändå göra det för Alexejs skull. I samtalet försökte jag förklara varför vi var i Donetsk, och att vi älskade Leonid och hela familjen, inklusive Alexej. I det samtalet påminde jag Alexej om ett mångårigt löfte som jag givit honom om att få åka med på en missionsresa – detta hade vi pratat om länge och haft pengar undanlagda för. Det gör ont i mig att detta nu framställas som ett mutförsök, när det i själva verket är mitt sätt att säga till Alexej att oavsett vad som händer så bryr vi oss fortfarande om er. Att min inställning till honom inte skulle förändras.

Den tredje händelsen är en vecka senare, när Christian Åkerhielm och jag är tillbaka i Donetsk. Ett möte med alla regionsledare (biskopar) förflyttas då till Paduns hem på Leonids initiativ. Jag förstår verkligen att det måste ha varit oerhört svårt för Alexej att höra alla dessa pastorer diskutera frågor om hans pappa mitt i deras vardagsrum. Alla inblandade var dock eniga om att mötas där eftersom Leonid själv hade bjudit in dem just dit, och jag kan inte annat än beklaga att mötet placerades där.

Lönerna i Donetsk

I följande stycke publicerar vi information som vi normalt inte skulle göra offentlig av hänsyn till de inblandade. Att vi ser oss tvungna att göra det nu beror på att vi måste ge en klar bild av vad som låg bakom beslutet att bryta med Leonid Padun. Flera har menat att teologiska motsättningar låg till grund för splittringen, vilket är direkt felaktigt. Andra har trott att vi agerade helt utan grund. Här nedan visar vi en av anledningarna till att vi reagerade och bröt med arbetet i Donetsk. -Fredrik

I vårt arbete med att hjälpa församlingen i Donetsk upptäckte vi en väldigt problematisk inställning till löner.

Vi såg snart att den största delen av lönerna betalades ut ”svart”. Vår policy i Word of Life International är naturligtvis att vi inte kan försvara skattefusk. Lönerna för vanliga församlingsanställda var också väldigt låga, många gånger lägre än vad man egentligen behövde för att leva i Ukraina.

När vi motsatte oss skattefusk blev ledningens lösning att börja dra skatt på de församlingsanställdas låga löner. Vår lösning hade självklart varit att man började betala skatt ovanpå nettolönen, inte att sänka den. Denna metod hade andra kyrkor vi varit i kontakt med använt när bokföringen skulle fås i ordning.

Både vid våra centerledarträffar både 2011 och 2012 där Leonid deltog tog vi upp temat kring löner och personalvård. Vi visade på att människor måste få skäliga löner, och att lönespridningen inte fick bli för stor. Vidare diskuterades vikten av att pastorns privata ekonomi måste ha en tydlig rågång mot församlingens ekonomi. Vi diskuterade också vikten av att leva transparent mot myndigheterna. Detta är viktigt i Ukraina, eftersom arbetsgivare ansvarar för alla skatter.

Trots detta upptäckte vi under 2012 till vår förskräckelse att lönespridningen i Livets Ord Donetsk var orättfärdigt stor och hade ökat. Efter att ha undersökt saken närmare insåg vi att Leonid Padun hade en lön på 30-40 gånger mer än en sekreterare i församlingen. Förutom en mycket stor nettolön så hade han ett av församlingen betalt gymkort för hela familjen Padun på ett av de finare gymen i Dontesk, två betalda semesterresor per år på församlingens bekostnad samt bil. Med denna lön och förmåner hade han den i särklass högsta lönen någon pastor inom Livets Ords nätverk någonsin har haft, både i fd Sovjet, i väst och i Sverige. Dessutom visade det sig att trots att man nu lät alla de lågavlönade medarbetarna i församlingen betala skatt på sina låga löner, så betalades pastorslönen till stor del ut svart.

De människor som kände till allt detta var ganska få, eftersom Leonid tog ut lönen från tre olika organisationer – församlingen, bibelinstitutet och unionen.

Vi adresserade detta tydligt i vår diskussion med Leonid, som inte ville gå med på att han hade en hög lön, och ansåg sig ha rätt till dessa semesterar eftersom han varit sjuk.

Leonid har också hävdat att vi har höjt hans lön, och detta med avsikt att få belägg för att störta honom. Detta är en fabricerad anklagelse.

Dessa ekonomiska osundheter blev ett av skälen till att vi inte kunde fortsätta att betrakta Leonid som en av Livets Ords centerledare. Detta är mycket tråkigt eftersom vi känt honom länge, och vet att han under lång tid levde under enkla förhållanden i respekt för församlingen, men nu ville han inte längre lyssna när vi uppmanade honom att inte utnyttja sin församling för en orättfärdig ekonomi.

Livets Ord kom för att rädda, inte splittra

Rent felaktigt förekommer påståenden om att Livets Ords delegation i november 2012 kom till Donetsk för att avsätta Leonid Padun och ta över församlingen och alliansen, UKEK (Ukrainska Kristna Evangeliska Kyrkor), i vilken Ukrainas Livets Ord-församlingar var med i. Till att börja med har Livets Ord inget intresse i att ta över en församling. Vår missionsideologi är att hjälpa, inspirera, utbilda och handleda inhemska pastorer och ledare till att starta och leda församlingar. I de fall där församlingar startas av svenska missionärer är målet att resa upp ett inhemskt ledarskap till vilka ansvaret kan lämnas över när tiden är mogen för det. Vi står sedan i en stödjande relation till dessa.

En delegation med representanter från Livets Ord Uppsala och Moskva reste till Donetsk i november 2012 efter vädjanden om hjälp därifrån. Detta skedde efter att Leonid avsatt den egna styrelsen efter en allt skarpare konflikt framför allt gällande hans löner och ledarstil. Vädjanden kom brevledes från styrelsen och faktiskt också från pastor Leonid Padun själv. Man ska också hålla i minnet att alla dessa var våra vänner sedan många år tillbaka och vi var bestörta över denna tragiska utveckling och tog den på största allvar. Det gällde församlingsmedlemmars väl, både i Donetsk och ute i församlingarna i landet.

Problemen och konflikterna visade sig vara dock så allvarliga att den enda lösning vi kunde se var att både Leonid och styrelsen skulle ta timeout, eftersom det var ett totalt dödläge. Timeouten skulle kunna ge tillfälle att i ett lugnt läge komma till rätta med problemen. Livets Ord Uppsala i samarbete med andra Livets Ord-center skulle hjälpas åt att ta hand om arbetet under denna period.

Styrelsen accepterade, Leonid vägrade. Eftersom Leonid vägrade att kännas vid missförhållandena och ingen lösning kunde finnas, förklarade vi att Donetsk därmed inte längre kan fortsätta vara ett Livets Ord-center. Det var ohållbart att Donetsk skulle kunna representera Livets Ord utan att tag i de missförhållanden som fanns. Vi förklarade för anställda och församlingsmedlemmar varför det nära samarbetet nu avslutades.

Veckan därpå reste jag och Carl-Gustaf Severin till Donetsk igen för att även ge information till UKEKs biskopar. Dessa var ju sedan lång tid en del av Livets Ord och har en mångårig relation till oss och våra predikanter och hade också rätt att få information. Det mötet skedde i Leonid Paduns hem. När vi informerat biskoparna om bakgrunden till vårt beslut att avsluta samarbetet med Leonid Padun, lämnade vi efter att ha bett tillsammans saken i deras händer och reste sedan hem.

När det gäller församlingarna i Ukraina så bör det stå klart att alla dessa inte är startade utifrån Donetsk. En del av dem har efter en tid anslutit sig till den av Leonid ledda UKEK. Mellan 400-500 ukrainare har genomgått Livets Ords pastorskurser som hållits i Moskva, Kiev och Donetsk och står sedan länge i relation till oss och identifierar sig som Livets Ord-församlingar. I spåren av ledarskapskrisen i Donetsk valde en stor del av dessa att rösta med fötterna och lämna UKEK. De hänvisade till Leonids ledarstil och hans agerande efter brytningen med Uppsala och uttrycker en stark önskan om att stå kvar i relationen till Livets Ord.

Att Livets Ord medvetet försökt splittra församlingen i Donetsk är också helt felaktigt. Många församlingsmedlemmar hade tappat förtroendet för ledningen och lämnade tillika med en del pastorer. Jag blev efter en tid uppringd av de pastorer som fortfarande var kvar hos Leonid. De frågade vad de skulle göra, då en del av medlemmarna hade lämnat församlingen medan andra var kvar. Mitt svar var ”Ta hand om fåren, både de som lämnat och de som är kvar”. Inget råd för pastorerna om vare sig att stanna eller lämna gavs och heller inte att starta ny församling. Vi tog inte någon parts sida, vi hade lämnat saken i deras händer. En ny församling startades ca ett halvår senare efter att en tid haft gudstjänster. I detta var vi inte pådrivande. Däremot uttryckte den nya församlingen en stark önskan att stå i relation till Livets Ord vilket de idag gör.

Detta har naturligtvis varit en tragisk händelse. Idag kan vi däremot glädjas över den gemenskap vi står i med Livets Ord församlingar utöver Ukraina. Vi har regelbundna pastorssamlingar, predikar på konferenser, i församlingar och samarbetar på olika sätt och ser positivt på framtiden.

Vi avsatte ingen styrelse!

Det har påståtts från Donetsk att Livets Ord i Sverige insatte en ny (sverigekontrollerad) styrelse 2010. Detta påstående är helt taget ur luften.

När Christian Åkerhielm och jag var i Donetsk i juni 2010 träffade vi styrelsen där under en vecka. Vi var inbjudna för att jobba med att se över och utveckla administrationen i Donetsk. Dessa personer som satt i styrelsen var alla utsedda av Leonid, och satt i styrelsen långt innan besöket från Sverige. Det hade aldrig varit någon diskussion om att något utbyte av styrelsen, varken då eller tidigare.

Under besöket i Donetsk stod det klart att flera av styrelseledamöterna tyckte att styrelsearbetet var tungt och ineffektivt, och slet på dem. Tvärtemot vad som nu påstods uppmuntrade Christian och jag styrelsen att sitta kvar, eftersom dessa var de personer som kunde organisationen och som Leonid hade förtroende för. Det skulle ha varit svårt att börja ett effektiviseringsarbete av organisationen om styrelseledamöterna inte var med i processen.

Den styrelse som satt innan 2010, var samma styrelse som Leonid sparkade i oktober 2012 efter att styrelsen ifrågasatt hans ekonomiska förehavanden, med det undantaget att en av ledamöterna får lämna på grund av personliga skäl.

Livets Ord Donetsk – historik

För att ge en så tydlig bild som möjligt kring upptakten till händelserna i Donetsk publicerar vi här en redogörelse för vad som hänt. För att besvara tidigare ställda frågor har jag valt att utgår från historiebeskrivningen som redan finns publicerad på Aletheia. Det fetstilta nedan är punkter från den beskrivningen, och våra kommentarer har jag skrivit under.

HISTORIK

Representanter för svenska Livets Ord besöker Donetsk och den registrerade församlingen Filadelfia första gången 1989.

September 1989 – Carl-Gustaf Severin kommer till Donetsk för första gången och predikar i Filadelfia, och Leonid Padun får en första kontakt med Livets Ord.

1990 grundar Leonid Padun Word of Life Christian Church med en grupp samfundsoberoende troende.

Januari 1990 – Carl-Gustaf och Ulf Ekman besöker åter igen Filadelfiaförsamlingen, och Livets Ords böcker börjar spridas. Senare håller Carl-Gustaf och Lester Sumrall en stor konferens i Riga, och ungefär 15 personer från Donetsk återvänder hem från konferensen och beslutar sig för att starta en församling med namnet ”Word of Life”, eftersom de vill identifiera sig med Livets Ord.

Maj 1990 – Församlingen Word of Life proklameras i Donetsk.

Augusti 1990 – Mats-Ola Ishoel och Christian Åkerhielm besöker den nya församlingen.

Mot slutet av 1990 besöker Christian församlingen igen, nu i en större lokal. Leonid Padun avskiljs som pastor för församlingen.

1991 etablerar Pastor Padun kontakt med Livets Ord Uppsala.

Det fanns en väl etablerad kontakt med Livets Ord Uppsala redan 1990, som visas ovan.

1991 håller Carl-Gustaf och Lester Sumrall ytterligare en stor konferens i Lenina Palace of Culture, men omkring 5000 deltagare. Detta innebar starten på en explosiv församlingstillväxt i Donetsk.

Senare detta år besöker den första gruppen från WOL Donetsk Livets Ord i Uppsala under Europakonferensen, och ytterligare en grupp besöker en konferens i Leningrad där bland annat Ulf Ekman, Lester Sumrall och Rod Parsley predikar. Fler än 10 000 broschyrer och traktater skickas till Donetsk från Livets Ords förlag.

Fem personer från WOL Donetsk går Livets Ords bibelskola i Tartu, och Leonid Padun går Livets Ords bibelskola i Uppsala.

1993 Grundar Donetskförsamlingen och Leonid Padun tillsammans med ytterligare några Ukrainska ledare UCEC (Ukrainian Christian Evangelical Church association)

1997 ber Pastor Leonid Padun Ulf Ekman att bli hans personliga mentor och pastor.

2002 blir Pastor Leonid Padun tillfrågad av Carl-Gustaf Severin huruvida Donetskförsamlingen vill bli ett av femton bibelcenter Ulf Ekman säger sig fått gudomligt tilltal/vision kring att etablera runt om i världen.

Runt 2010 uppstår meningsskiljaktigheter mellan Ulf Ekman och Pastor Leonid Padun i ett möte mellan pastorerna kring diverse ledarskapsfrågor.

Leonid och hans fru Julia besöker Uppsala. De vill ha någonstans att vila (på egen begäran) och vi öppnar upp vår församlingsgård för dem under den tiden. Leonid ber om hjälp att få bättre ordning på administrationen i WOL Donetsk, och vi förbereder för att skicka ner folk som kan hjälpa till med det praktiska arbetet.

Efter mötet 2010 mellan pastorerna ökar Ulf Ekman och den svenska ledningen kontakterna med Donetskförsamlingen genom allt tätare resor mellan Uppsala – Donetsk. Svenskarna går också in och byter ut församlingsledningen. Fru Padun och en rad av det tidigare ledarskapet byts ut på order från Uppsala.

Christian Åkerhielm börjar att ner till Ukraina en gång per månad för att undervisa och coacha pastorer, ledare och personal, och predikar i församlingen, för att tillmötesgå Leonids önskan. Magnus Westergård, som arbetar administrativt i Uppsala och ansvarar för mycket av det praktiska arbetet med WOLI, åker ner till Donetsk tillsammans med Christian för att träffa styrelse och hjälpa dem styra upp och effektivisera arbetet. När de kommer ner är majoriteten av styrelsen redo att lämna sina poster, men Magnus och Christian får dem att gå med på att att sitta kvar minst ett år för att få kontinuitet i arbetet. Ingen ny styrelse tillsätts av oss, och ingen av de tidigare styrelsemedlemmarna avgår eller avsätts, med undantag för en av styrelsemedlemmarna som avgår av hälsoskäl.

Samarbetet övergår från enklare form av mentorskap, rådgivning och samarbeten kring årliga konferenser i Ukraina e.t.c. till en enligt Ukrainapastorn mer ”hands-on” approach. Pastorn och grundaren av Donetskförsamlingen upplever att den nya styrelsen arbetar mer och mer intimt med svenska Livets Ords ledning, på bekostnad av hans eget ledarskap och att han börjat tappa inflytande i viktiga beslut.

De besök som gjordes under 2010 skedde på grund av att Leonid bad oss om hjälp, inte på initiativ av Ulf Ekman bakom ryggen på Leonid. Administrationen i WOL Donetsk var tungrodd, och detta var något vi var beredda att hjälpa till med, när vi blev ombedda. Christian fortsatte att åka ner en gång i månaden under hela 2010, med uppehåll över sommaren, för att hjälpa till med församlingsarbetet, och i november 2010 kom även två av våra ekonomer från Uppsala till Donetsk för att hjälpa dem med att sätta upp strukturer för bokföringen och övrigt ekonomiskt arbete. Förutom vissa flygbiljetter stod Livets Ord Uppsala för alla omkostnader kring detta.

Först 2012 konkretiseras Ulf Ekmans ”Gudomliga tilltal” från början av det nya millenniet om 15 Bibelcenter genom lanseringen av Livets Ord International som vid det här laget består av 5 tilltänkta Livets Ords Center: Moskva (Ryssland), Yerevan (Armenien), Baku (Azerbadjan), Uppsala (Sverige) samt Donetsk, (Ukraina).

(Jag har inget emot faktan i punkten ovan, men jag tycker att det är lite onödigt syrligt att sätta gudomliga tilltal inom citationstecken. Vad man än tycker om än viss predikant eller pastor anser jag att man bör lämna till Herren själv döma över vad som är ett gudomligt tilltal eller inte. –Fredrik)

Stadgar för den nya organisationen presenteras under en internationell träff i Efesos 2012, men möter motstånd från flera pastorer i Öst, däribland Pastor Padun som bland annat ifrågasätter huruvida den hårda styrningen med Livets Ord Sverige som huvud går att kombinera med Ukrainsk och Rysk lagstiftning som förbjuder utländska organisationers bestämmande över nationella kyrkor. Nya stadgarna kräver också regelbundet ekonomiskt stöd till Livets Ord International från kyrkorna i öst. Summan Livets Ord International erhåller baseras på medlemsantal i församlingarna och var tänkt variera från land till land.

Word of Life International, eller WOLI, etablerades mycket riktigt i Efesus 2012, under Livets Ords första internationella kongress. Det var mycket som beslutades där, bland annat diskuterades WOLI:s stadgar av styrelsen. Att säga att stadgarna mötte motstånd från flera pastorer i öst på grund av organisationens upplägg är direkt missvisande, men däremot fanns det en öppen diskussion kring utformandet. Det finns lagar i bland annat Ryssland som säger att internationella organisationer inte får styra nationella organisationer, och detta fördes på tal i styrelsen och medlemmarna där diskuterade kring hur WOLI skulle förhålla sig till det. Det blev dock aldrig en skiljefråga eftersom WOLI inte är en styrande organisation, utan en organisation som primärt vill stadfästa en kristen kultur och etik för medlemskyrkorna. Precis som de flesta organisationer finns det en paragraf om medlemsavgifter, som det också beslutades gemensamt om av pastorerna i styrelsen. Leonid Padun reserverade sig i protokollet mot att avgiften skulle baseras på medlemsantal, men det fanns inga reservationer mot en medlemsavgift och inte heller mot någon av de andra stadgarna som gemensamt och enhälligt röstades igenom. Här kan vi tillägga att WOLI tills dags dato inte har tagit ut en enda krona i medlemsavgift.

Under hösten 2012 ökar kontakten mellan en grupp missnöjda medlemmar, däribland medlemmar i den ”nya” styrelsen i Pastor Paduns församling och Uppsalaledningen.

Som vi redan nämnt tillsatte vi ingen ny styrelse, utan såg till att den befintliga garanterade att sitta kvar.

Pastor Padun uppfattar situationen som ohållbar och beslutar i november 2012 att några av de mest missnöjda styrelsemedlemmarna bör ta en timeout i hopp om att återställa ordningen i församlingen som nu börjat påverkas rejält av interna stridigheter.

I november 2012 fick vi ett brev som undertecknats av flera styrelsemedlemmar, där de berättar att HELA styrelsen (med undantag av en person) avsatts i oktober, och nu inte längre var verksam. De ber oss att hjälpa dem i denna mycket desperata situation.

Förändringen i ledarskapet accepteras inte av svenska Livets Ord. Ulf Ekman reagerar genom att skriva någon form av herdebrev och skickar sex av Livets Ords ”toppar” till Donetsk i december 2012. Robert Ekh utses av Ulf Ekman att leda gruppen. Med hjälp av Ulf Ekmans uppmaning att lyssna på och ”ta emot bröderna såsom vore det jag själv” beordrar svenskarna Pastor Padun att avsäga sig alla uppdrag genom att läsa upp ett förskrivet avskedstal till församlingen.

Självklart accepterar vi inte att en av Livets Ords internationella pastorer avsätter hela sin styrelse. Om vi inte agerar vid en situation av det slaget är vi knappast en särskilt bra kristen paraplyorganisation.

Under cirka fem dagar arbetar svenska Livets Ords innersta krets på att övertala Pastor Padun att lämna över samtliga befogenheter till dem, eller av dem utvalda ledare. Utsända är bland annat Robert Ekh, Jonathan Ekman, Christian Åkerhielm, Carl-Gustaf Severin, Magnus Westergård och Moskvapastorn Mats Ola Ishoel till Donestk. Huvudargumentet som presenteras är att ukrainapastorn är inkapabel att sköta sina arbetsuppgifter, trött och sjuk och behöver minst sex månader att vila sig. Detta anmodas han göra i Uppsala medan svenskarna tar hand om arbetet.

När våra representanter kommer ner till Donetsk är konflikten stor. Styrelsen och Leonid är i ett dödläge, och vi rekommenderar både styrelsen och Leonid att kliva åt sidan för att kunna arbeta på att lösa konflikten utan att församlingen ska bli lidande. Detta var inte ett avsättande eller någon form av kuppförsök. Leonid hade vid många tillfällen under de två senaste åren skrivit till oss och berättad hur arbetsbördan blev så stor att den tärde på hans hälsa. Både under 2011 och våren 2012 hade han tagit semester från arbetet för att få tillfällen att vila upp sig. Hans hälsa var ett  argument, men självklart fanns det också andra, bland annat av ekonomisk art som låg till grund för konflikten med styrelsen, men trots detta var det vi ville uppnå en timeout, både för Leonid och för styrelsen. Vi är beredda att ta hand om församlingen under denna tid, antingen med folk från Livets Ord i Uppsala eller Moskva som tillfälliga församlingsledare. Vi frågar om styrelsen är beredd att kliva åt sidan, och de säger JA. Vi frågar om Leonid är beredd att göra detsamma, och han säger NEJ.

Efter att ha misslyckats övertala Pastor Padun att lämna över församlingen och alliansen kyrkor i landet, gör missionär Carl-Gustaf Severin ett sista ”övertalningsförsök” genom att oanmäld kliva upp på plattformen under en av söndagsgudstjänsterna.  I Gudstjänsten berättar han att deras pastor inte mår bra.  Att han behöver vila och avsäga sig ledarskapet.  Församlingen utpressas nu kollektivt då Severin berättar att om deras pastor inte ”tar erbjudandet” kommer svenska Livets Ord sluta stödja församlingen. Församlingen informeras också om att de inte tänker upphöra med arbete i Ukraina i det fall Pastor Padun inte går med på deras krav, men kommer arbeta på andra vägar.

Det var aldrig på tapeten att ta över hela alliansen av kyrkor. Konflikten gällde från början ledarskapet i WOL Donetsk, som var ett av våra center. Om alliansen skulle byta ledare så skulle det naturligtvis vara något som skulle beslutas av alliansens styrelse. Den gudstjänst som nämns ovan blev märklig, eftersom Leonid nekat till att stiga åt sidan medan styrelsen accepterat. Under gudstjänsten presenterar Leonid våra representanter och säger att de är där för att erbjuda honom en semester på grund av att de tycker att han är sjuk, men att han känner sig bra och inte anser sig behöva en sådan. Carl-Gustaf går upp och korrigerar detta och berättar hur situationen ser ut, utan att gå in på detaljer. Det är ingen kollektiv utpressning, men ett klargörande att vi kommer att vara tvungna att bryta samarbetet om vi inte kan komma överens. Carl-Gustaf garanter också vid detta tillfälle att vi inte kommer att lämna Ukraina, som vi upplever att Gud har kallat oss att arbeta i. Vi vill inte överge landet och de troende där, men vi kan inte fortsätta samarbetet med WOL Donetsk under rådande omständigheter.

Det svenska övertagandet av församlingen och arbetet misslyckas. De lyckas dock splittra församlingen. Av drygt 4500 medlemmar lämnar nu cirka 1500. Runt 500 av dem som lämnar blir kvar i en ny, Ulf Ekman trogen, församling. De medlemmar som stöder Pastor Padun visar sig vara i stark majoritet och församlingen rullar vidare, om än kraftfullt sargad. Många nyckelpersoner väljer att sätta sin tilltro till svenskarna i konflikten som uppstår. Mångåriga medlemmar ställs inför den svåra uppgiften att välja sida.

Att beskriva ett splittrande av församlingen som något eftersträvansvärt från vår sida är direkt felaktigt. Vi åkte till Ukraina i förhoppningen att vi skulle kunna reda ut konflikten mellan styrelsen och Leonid, allra helst utan att församlingen skulle behöva bli direkt berörd i större utsträckning. Tyvärr kom vi inte vidare med detta, eftersom Leonid inte var villig att kliva åt sidan. Vi kan inte tvinga honom till något sådant, men vi var i det läget övertygade om att den enda vägen framåt var att få alla parter att kliva åt sidan för att reda ut konflikten. Det är svårt att ha exakta siffror på hur fördelningen av medlemmar blev efter att vi lämnade arbetet, vi efterlyste inga sådana, men det blev absolut en splittring i församlingen.

Avhopparna misslyckas även få med sig lagfarter, ägarbevis och diverse juridiska dokument p.g.a. snabbt agerande från pastorsfrun. Däremot får de med sig databasen med medlemsregister över både den lokala församlingen och sammanslutningen kyrkor i Ukraina med ett antal hundra medlemskyrkor.
Ulf Ekman skickar nu ett brev till Pastor Padun med en officiell deklaration att allt form av samarbete är avslutat.

Detta beskriver händelser efter att vi lämnat Ukraina, men flera i Ukraina som läst de dessa anklagelser tillbakavisar dem bestämt. Vår bild är att när vi träffar Leonid i hans hem tillsammans med biskoparna från alliansen så får många en annan bild av vad som hänt under de senaste veckorna. En övervägande majoritet av biskoparna väljer att lämna Leonids ledarskap med sina församlingar, vissa direkt vid detta tillfälle och andra något senare. Några månader efter detta lämnar de över underskrifter på detta till oss, vilket vid det tillfället var cirka 230 underskrifter av totalt cirka 300 församlingar i alliansen. Dessa kyrkor förfogade över sina egna medlemsregister, så det fanns så långt vi förstår ingen anledning för någon att stjäla dessa uppgifter.

I januari 2013 tillåts pastor Leonid träffa Ulf Ekman personligen efter ett antal enträgna förfrågningar. Padun hoppas få information om, och reda ut vilka anklagelsepunkter som låg till grund för Ekmans beslut att försöka avsätta honom. Mötet som ägde rum i Uppsala misslyckas då Pastor Padun istället får en utskällning av Ulf Ekman och positionerna låses ytterligare.

Samtalet mellan Ulf Ekman och Leonid Padun varade i ungefär en timme under lugna omständigheter. Självklart varken vill eller kan vi gå in på vad som sades under det samtalet, men Ulf Ekman avslutade mötet med orden ”Jag kommer inte att strida emot dig, och om du behöver oss så finns vi här för dig”. Det är i den andan vi lämnar Ukraina-affären, utan någon önskan om att smutskasta eller lyfta fram personliga detaljer om vad som hänt under turbulensen där. Vi valde att inte rapportera löpande i offentliga kanaler  under processen, utan hoppades i det längsta på att kunna komma överens och lösa konflikten internt, för alla parters skull.

Under 2013 arbetar avhopparna tillsammans med bland annat Carl-Gustaf Severin aktivt med att ta kontrollen över de hundratals församlingar Leonid Padun och organisationen UCEC överser i Ukraina. Även samfundsledare, biskopar och pastorer i andra samfund kontaktas en tid efter brytningen. De offentliga anklagelsepunkterna mot Pastor Padun förefaller nu växa sedan svenska ledarskapets besök i december 2012.

Som vi nämner ovan valde omkring 230 församlingar av varierande storlek att lämna alliansen efter konflikten. Många av dessa församlingar hade sedan många år en god relation till oss, så naturligtvis var det viktigt för oss att fortsätta hålla kontakten med dem. De som bröt gjorde det på eget initiativ. Vi informerade om brytningen och vad som låg till grund för den, fortfarande utan att gå in på detaljer. Att säga att de offentliga anklagelsepunkterna helt plötsligt växer är ett mycket vinklat påstående. Vi hade innan detta inte varit offentliga med denna konflikt. Självklart går vi inte ut offentligt under en pågående konflikt med information om eventuella osundheter, men när en brytning skett har vi ett ansvar gentemot de som ser till oss att berätta vad som hänt, och vi gör detta så sakligt vi kan. Det finns inget aktivt arbete med att försöka ta kontroll över några församlingar. WOLI är ingen kontrollerande eller styrande organisation som kan kontrollera eller tvinga församlingar till olika sammanslutningar. Flera av församlingarna i alliansen fortsatte att relatera till oss precis som de gjort under många år, men vi rekommenderar ingen att lämna alliansen. Däremot upplever många församlingar starka påtryckningar från alliansens ledning att inte lämna.

En analytiker på Katolska Universitetet i Ukrainas sida RISU ifrågasätter Livets Ord International och svenskarnas agerande i landet med en djupgående analys med ämnet ”LIVETS ORD SWEDISH CENTRE: CONFLICT IN DONETSK AND ISSUES IN RELATIONS WITH NATIONAL CHURCHES”.

Det är många som inte tar denna artikel på allvar. Ingen vi har varit kontakt med har kunnat få tag på Jan Skvortsov som står som författare. Den författarsignaturen har inte skrivit något mer på portalen RISU, och en google-sökning på honom visar inga tidigare publikationer. Det enda vi lyckats hitta är en mycket tveksam Facebook-profil.

I December 2013 publicerar aletheia.se Pastor Paduns herdebrev till Ukrainska församlingar i vilket han ifrågasätter katolska inslag i litteratur och böcker skrivna av Ulf Ekman, samt nyheten om splittringen i Ukraina.
Christian Åkerhielm, Direktor för Livets Ords Missionsavdelning svarar med att publicera en rad grova anklagelser mot Pastor Leonid.  Anklagelsepunkterna saknar det ursprungliga skälet som angavs och nämner ”problem av ekonomisk art, allvarligt maktmissbruk och en osund ledarskapsstil.” som officiella skäl till brytningen.

Här är det mycket viktigt att se hela bilden. Vi hade intensiv kontakt med Leonid och församlingen sedan 2010, han var på många konferenser hos oss, bland annat den internationella kongressen 2012 och Ulf Ekmans vårseminarium 2012. Någon konflikt kring teologi uppstod inte någon gång under dessa tillfällen, även om det inte minst under kongressen fanns utrymme att diskutera detta. Leonid skriver själv hur mycket han uppskattade träffen i Efesus i en bloggpost från maj 2012 och vikten av strävande mot enhet. Hans tankar kring vårseminariet 2012 är likadana, och ingenstans under 2012 ser vi några tecken på att han skulle ha några teologiska invändningar mot det vi undervisar eller de böcker vi trycker. Några sådana åsikter kommer inte heller fram i något han skriver under den tiden. Under hela hösten 2012 väljer han att inte kommentera orsakerna till brytningen på sin blogg. Detta sker inte förrän ett år efter träffen med Ulf Ekman, då han anger teologiska frågor som grund för detta. För oss kom detta som en total överraskning, och känns fullständigt omvänt. Vi kom ner på den avsatta styrelsens begäran, för att försöka läka relationerna, och vi ber alla stiga åt sidan för att ge tid till detta. Teologi fanns aldrig med som ett ämne i konflikten, och känns i efterhand mycket konstruerat.

Aletheia.se inleder en egen utredning kring vad som egentligen hände i Ukraina, sanningshalten i svenskarnas anklagelser samt hur situationen ser ut i församlingen idag.

Vi har följt denna utredning, och vill på mångas begäran ge svar på de frågor som finns här. Vi hoppas, som jag tidigare sagt, att detta initiativ ska vara välkommet och att samtalstonen ska vara god.

/Fredrik