UA-6516940-38 UA-6516940-38

Vi bemöter intervjun med Leonid Padun

Jag har tittat igenom Aletheias intervju med Leonid Padun, och kommer att bemöta den här på ett antal punkter.

Låt mig bara inleda med att säga några egna ord. Hela den här situationen är oerhört sorglig. Vid det här laget är det uppenbart för de flesta att det existerar två vitt skilda versioner av vad som skett i brytningen mellan Uppsala och Donetsk, och vad som orsakade den. Det finns inget nöje i att förmedla de saker jag har sett när de står i så rak kontrast mot de versioner som kommer från Leonid Padun, men jag är fullt övertygad om att man har ett ansvar att berätta sanningen när man ser att dess motsats börjar spridas. Tidigare i veckan fick jag en kommentar från en av skribenterna från Aletheia som bland annat löd ”Ni skulle aldrig ha inlett med att offentligt hänga ut Padun på det sätt ni gjorde. Det var lågt, riktigt lågt.” Det vill jag gärna först bemöta med att klargöra att vårt första allmänna uttalande på ulfekman.org i januari 2013 inte hängde ut någon, utan informerade om brytningen och orsakerna till den problem relaterade till ekonomi och livsstil. Vårt uttalande kontrades av Leonids eget uttalande på hans hemsida. I november 2013 publicerar Aletheia en artikel som saxar ur ett brev som Leonid skrivit till församlingarna i ukrainska UCEC, där han menar att Ulf Ekman ville avsätta honom på grund av teologiska meningsskillnader. Denna uppfattning börjar sprida sig, och många människor i Sverige och utomlands vänder sig till oss och frågar om detta verkligen är sant. För att förklara vad som skett publicerar vi ett något längre uttalande i december 2013 som går in på orsakerna något mer, fortfarande utan att gå in på vare sig lön, bokföring eller presentera siffror (vilket vi fortfarande avstår från att göra). En av Aletheias skribenter kommenterade detta med orden ”Tack för er version av saken. Vi får invänta Leonids svar på det ni skriver här. Värdefullt att höra båda parter. ”.

Jag tycker att Aletheia har fullständigt rätt här, det är värdefullt att höra båda parter, och att döma från den respons jag har fått verkar det som att ni som läst denna blogg tycker likadant. Ni verkar vara glada över att vi informerar, och uppskatta tonen vi gör det med.  Jag hoppas att ni förstår att vi inte har för avsikt att hänga ut någon, utan att sakligt möta de punkter som vänds mot oss, och att göra det utan att gå in på detaljer. Flera kommentatorer har nära på begärt att vi ska offentliggöra löner och andra dokument, men även i de fall då det skulle gagna vår sak har jag valt att inte göra det, och jag håller fast vid den principen just av anledningen att man måste sätta gränsen någonstans.

Efter att ha tillbringat många timmar i samtal och framför en mängd olika dokument har det tyvärr blivit uppenbart för mig att det finns två scenarion att välja mellan: antingen talar Ulf Ekman, Christian Åkerhielm, Carl-Gustaf Severin, Jonathan Ekman, Magnus Westergård, Robert Ekh, Mats-Ola Ishoel, två ekonomer från Livets Ord Uppsala, Livets Ords centerledare, elva ukrainska biskopar och representanter för 230 ukrainska församlingar sanning, eller så talar Leonid Padun och ett par till från intervjuerna sanning. Jag skulle gärna vilja lämna dörren öppen för att det kan ha varit missförstånd, men enligt min uppfattning är det för tillspetsat för att det ska vara troligt i många frågor. Må vara att vissa situationer kan ha missförståtts eller vinklats, men på bland annat följande finns det fakta som motbevisar det som sägs i intervjun:

Dokumentet från WOLI:s kongress i Efesus 2012

Leonid säger, vid ungefär 36 minuter in i intervjun, att WOLI ville tvinga styrelsen att skriva under stadgarna för WOLI, trots att det fanns tydlig opposition kring vissa frågor, bland annat av juridisk karaktär. Detta är ett påstående som inte stämmer av flera anledningar. Först och främst skrevs inga stadgar under i Efesus, däremot diskuterades styrelsen förslagen till stadgarna. Han har rätt i att han inte skrev under dem, men det gjorde ingen annan heller. Det fanns inga färdiga stadgar att skriva under vid detta tillfälle. Samtidigt säger han ”Vi var tvungna att acceptera dem”. Däremot, tre månader senare under Ulf Ekmans vårseminarium, hölls ytterligare ett styrelsemöte för WOLI, där ett första utkast röstades igenom av samtliga närvarande, inklusive Leonid. I protokollet från det mötet framkommer endast en opponering, då Leonid opponerar sig mot att avgiften för medlemsskap i WOLI ska baseras på församlingens medlemsantal. Han föreslår en avgift baserad på församlingens budget, förslaget tas upp för omröstning och majoriteten röstar för avgift baserad på medlemsantal. Det var den enda opponeringen under mötet, och den noterades i protokollet.

Jag tycker att det är värt att nämna att Leonid själv är enbart positiv i sina offentliga uttalanden under just denna period. Han skriver mycket positivt om upplevelserna i Efesus på sin blogg där han skriver att ”This trip exceeded all my expectations. Long-standing dreams of many pastors from different countries to join the efforts of all the “Word of Life” Churches became a reality!”. I samma inlägg skriver han också ”It was the key question at the Congress and after joint discussions with the leaders of the centers, pastor Ulf Ekman has proclaimed the formation of the “Word of Life” International Association!”

Detta skrivs två veckor efter det att han enligt egen utsago ska ha tvingats acceptera ett stadgeförslag men vägrat att skriva under. I den bloggpost som publiceras idag hos Aletheia uppges detta också vara en av de egentliga anledningarna till att vi bröt med Donetsk.

Husaffären

Varför affären med Leonids hus från 2007 tas upp i intervjun förstår jag inte. Vi har aldrig velat sprida den som ett argument för vårt agerande. Det var en intern församlingsangelägenhet som vi hjälpte till att reda ut, och det är synd att den också måste vara en del av det som nu dras upp även i Sverige. Det stämmer att representanter från Uppsala, en av Livets Ords ekonomer och en pastor från Moskva skrev under ett dokument som sa att församlingens ekonomi är frikopplad från familjen Paduns privata ekonomi. Det som inte framkommer är bakgrunden till det. Församlingsmedel hade varit inblandade i bygget, vilket orsakat en konflikt som reddes ut genom att Leonid och församlingens styrelse kom överens om att ett avsevärt belopp skulle betalas tillbaka till församlingen, och att det hela skulle läggas till handlingarna. Vår ekonom fanns på plats för att granska affären och ta fram detta dokument, reda ut vilka belopp som skulle återställas och när detta var klart skrevs allt under av samtliga parter. Allt detta står klart och tydligt, inklusive belopp, i dokumentet som skrevs under av Leonid och Julia Padun, fem representanter från styrelsen, samt representanter från Uppsala och Moskva.

 

Detta är allvarliga två punkter där det finns klara fakta, och det är därför jag väljer att ta upp just dem. Särskilt Efesus-dokumentet är viktigt eftersom Leonid själv menar att det var en av huvudanledningarna till varför han skulle avsättas, och det är också viktigt eftersom han menar att WOLI:s stadgar skulle stå i kontrast till nationell lagstiftning. Om det skulle vara fallet är det mycket allvarligt, men att stadgeförslaget röstas igenom av samtliga styrelsemedlemmar inklusive honom själv, tycker jag pekar på motsatsen. Många övriga punkter skulle kunna kommenteras, men där står ord mot ord, och jag tror att vi redogjort för Livets Ords sida av saken så pass gott av ni själva kan läsa och se vår version av det som hänt.

Låt mig återigen säga att jag inte finner något nöje i att skriva dessa inllägg. Om det kommer fler påståenden som vi behöver bemöta med vår sida av saken så måste vi göra det, men jag hoppas innerligen att alla som följt denna rapportering har fått nog av denna tragiska affär, och att alla kan dra sig  tillbaka för att väga argumenten, be för de inblandade och lägga saken i Guds händer. Kanske kan vi alla också avstå från att döma där vi inte kan veta fakta, och förhoppningsvis kan Herren vara så god emot oss att han hjälper oss att förlåta även de som står i skuld till oss, vilka vi än anser de vara.